Tillbaka

Kvalitetssäkring

QA för MR-baserad strålterapi

Dagens magnetkameror har utvecklats för att ställa diagnos. När magnetkamerans bilder istället ska användas som underlag för att planera strålbehandling ställs nya krav på bildens kvalitet. Delprojektet ska därför identifiera alla steg i processen och utveckla metoder för kvalitetssäkring.

Magnetkameran har begränsningar när det gäller att exakt avbilda kroppen i 3D och det resulterar i vissa avvikelser från verkligheten, så kallade geometriska distorsioner. Dessutom kan systemets förmåga att korrekt avbilda kroppen påverkas av hur patienten rör sig. Begränsningarna i geometrisk noggrannhet för magnetresonanstomografi (MR) beror både på systemets magnetfält och gradientsystem.

Den geometriska noggrannheten har inte haft så stor betydelse för diagnostik, men är desto viktigare om bilderna ska användas för att lokalisera tumörer inför strålbehandling.

Ny användning ställer nya krav på tekniken

Signalen i MR-bilden byggs upp på ett komplicerat sätt, som inte enkelt kan översättas i en fysikalisk storhet som till exempel elektrontäthet för datortomografi (CT), den bildteknik som vanligen används idag. Därför kan MR-bilden inte användas som underlag i beräkningarna för att bedöma hur vi kan få en tillräckligt hög stråldos för behandling med så lite biverkningar som möjligt. Däremot kan MR avbilda och avgränsa tumörer mycket tydligare än CT-information.

Allt detta tillsammans gör att det är viktigt att noggrant beakta kvalitetssäkringsaspekten när strålbehandlingen byggs upp på MR-data.

I projektet deltar representanter för Sveriges universitetssjukhus, Siemens, Elekta, ScandiDos samt länssjukhusen i Jönköping, Sundsvall, Gävle.