Tillbaka

Högre stråldos på kortare tid vid prostatacancer

Ny teknik ger patienter med prostatacancer bättre strålbehandling på kortare tid – och med mindre risk för biverkningar. Det visar fysikern Minna Ahlström i sitt examensarbete vid Lunds universitet.

Minna Ahlström har studerat så kallade ”flattening-filter-free (FFF) beams”. Det innebär att strålbehandlingen ges med högre doshastighet än dagens standardbehandling och därmed kan behandlingstiden vid varje stråltillfälle kortas. Det kan vara speciellt viktigt i de fall där man ger höga doser/fraktion (hypofraktionering) och det samtidigt finns risk för att det organ som ska strålas rör sig.

Minna Ahlström studerade särskilt vad man kan vinna då man hypofraktionerar strålbehandling av prostatacancer, som gjorts inom ramen för en stor nationell studie. Hon undersökte också om tekniken kan implementeras kliniskt idag för just denna diagnos.

Högre stråldos och färre behandlingar

– Metoden med hypofraktionering ger mer strålning per behandlingstillfälle, men vid färre tillfällen, förklarar Minna Ahlström.

I standardbehandling får patienten en mindre mängd strålning vid 39 tillfällen, medan vid hypofraktionering ges tre gånger så mycket strålning per gång vid endast sju tillfällen.

– Kan det nya fraktioneringsmönstret ge bättre bot utan högre grad av biverkningar? Det undersöks just nu i den stora Skandinaviska studie, som mitt projekt baserades på, säger Minna Ahlström.

– Eftersom hyopofraktionering levererar mer strålning vid varje behandling, så tar varje behandlingstillfälle längre tid. Därför ville vi undersöka om på det något sätt gick att förkorta behandlingstiden per fraktion.

Minna Ahlström undersökte material från studiepatienter som genomgått behandling i Lund år 2013-2015. Hon gjorde nya dosplaner för varje patient, både med den konventionella teknik som används i dagsläget och med den nya FFF-tekniken. Sedan jämförde hon respektive teknik för både hypofraktionering och konventionell fraktionering.

Patienterna behandlades vid 7 tillfällen istället för 39. Och kvaliteten på strålleverans var lika hög.

– Slutsatsen är att med FFF-teknik blev planerna lika bra som med den konventionella tekniken, och man kunde dessutom förkorta tiden för de behandlingstillfällen som gavs med hög dos.

Tekniken används redan för andra diagnoser

– Det här är möjligt att implementera i klinik eftersom tekniken redan används för andra behandlingsformer, som exempelvis lungcancer, säger Minna Ahlström.

– Och planeringen av behandlingen, dosplanerna, tar lika lång tid med båda teknikerna.

Riskerna inte större

Prostatan är ett organ som kan röra sig under behandling, den sitter inte fast vid skelettet. I den andra delen av studien tittade man därför på olika rörelsemönster genom att använda data från en forskargrupp i Australien.

– Vi använde alltså rörelsemönster framtagna från faktiska patienter och programmerade in dem i den modul som rör fantomet på samma sätt som patienten skulle ha gjort, berättar Minna Ahlström.

Sedan mättes planerna igen och man jämförde resultatet när prostatan låg stilla respektive när prostatan rörde sig. Det visade sig att det var fördelaktigt att ge behandling som tar kort tid eftersom det är större risk att prostatan rör sig ju längre tid patienten ligger på britsen.

– Men samtidigt är man orolig för att prostatan ”hoppar till” och rör sig ur strålen en kort stund. Har man en högre dosleveranshastighet, så påverkar det mer än om man har låg doshastighet.

Studien visade dock att risken var liten och hos majoriteten av patienterna rörde sig inte prostatan särskilt mycket. Kortare behandlingstid med högre dos var alltså en bättre metod även här, även om fördelen i detta fall var liten.

Examensarbetet publicerades i November 2015: Minna Ahlström Flattening filter free volumetric modulated arc therapy for extreme hypo-fractionation of prostate cancer – Decreasing the treatment time and reducing the impact of prostate motion. Handledare: Hunor Benedek, Per Nilsson, Tommy Knöös och Crister Ceberg, Lund

För att studera noggrannheten i leveransen av FFF (flattening-filter-free (FFF) beams) jämfört med konventionell teknik användes utrustning från ScandiDos, en företagspart i Nationella testbädden för innovativ strålterapi. En av handledarna vid institutionen för Medicinsk strålningsfysik var Per Nilsson, testbäddens nodansvariga i Lund. Idag är Minna Ahlström anställd av Scandidos i Uppsala.